khoj betyder ”sökande” eller ”upptäckt” på hindi och Nepalesiska – men för mig är det också en känsla. en tyst vetskap. den sortens som uppstår när något oväntat möter en precis vid rätt tidpunkt. jag kände den känslan första gången i Indien, där jag bodde i tre år medan jag arbetade för ett svenskt heminredningsmärke. på min födelsedag gav en vän från Assam mig en handvävd eri silkessjal – mjuk, ullliknande och olik allt jag burit tidigare. den sjalen planterade ett frö.

under den här tiden reste jag till Nepal för att uppfylla en långvarig dröm: att vandra till Everest Base Camp. där upptäckte jag sjalar så tunna och mjuka att de kändes som moln – i kashmir och merinoull – var och en vävd med skönhet och avsikt. jag tog med mig några hem, utan att veta att de skulle bli början på något Annat.

vrångö är nu min magiska plats. havet och klipporna. tallskogen. färjans rytm.

och kvinnorna som simmar varje morgon – i regn eller solsken – oavsett årstid. en vana som började under covid-19, när folk hade mer tid på morgnarna medan de arbetade hemifrån.

vi kallar oss badtanterna – de vilda simtantrarna – kvinnor som börjar varje dag tillsammans, oavsett vattentemperatur. ritualen har blivit en livlina.

Khoj Vrångö formas av allt detta. upptäckten av eri silke och hantverkarna som arbetar med det.
molnen över Everest och att belöna mig själv med en kashmirsjal när jag når baslägret och glädjen i att ge bort merinoull.
lugnet och klarheten i ölivet.
vänskaperna och ritualerna som håller oss jordade.
tron att något mjukt och handgjort kan ha mening.

jag planerar att återvända till Indien och Nepal när jag kan – inte ofta, men med stor avsikt att hitta fler vackra handgjorda produkter. mellan dessa resor delar jag med mig av det jag har hittat härifrån, på vrångö.

under tiden, massor av kärlek från vrångö och jag hoppas att du hittar något du gillar

Pia